EGNA HYBRIDER Det är sällan jag har några planer när jag korsar två blommor med varandra. Jag drivs till minst 98 % av nyfikenhet: hur kommer en korsning mellan dessa två att se ut? Vilka anlag är dominanta och vilka är recessiva? Går det över huvud taget? Och naturligtvis drömmer jag ju om att få den mest fantastiska blomma på en helt otroligt snygg planta. Men, det har ännu inte infriats på långa vägar. Däremot finns det några jag sparat eftersom jag gillar dem trots allt: allt behöver ju inte skrika ut KOLLA VAD SNYGG JAG ÄR!! för att vara odlingsvärda. Att växten producerar många blommor under lång tid eller är lätt att odla är andra argument för att behålla en korsning. Och ljuva blommor i någon mild pastell är inte heller helt fel, tycker jag. Något som kan vara riktigt svår när man hybridiserar är att få något som är annorlunda, för oftast blir resultatet väldigt likt något som redan finns. Det gäller att inte tappa sugen! Min första korsning var mellan dessa:     Maj´s Beta   Lookingglass     När man korsar saintpaulior får man ha tålamod: det tar ett halvår för frökapseln att mogna. Däremot gror fröna snabbt och sedan växer de upp rätt fort. Jag fick upp en mängd frölingar ur den här korsningen, alla med variegerade blad (vill du ha brokiga blad på din korsning ska fröföräldern själv ha sådana), men vad jag gjorde vet jag inte, för bara två blev blomstora.     Jag har försökt att korsa bra många saintpaulior efter det första lyckade försöket, men det har gått åt skogen. Men nu har jag faktiskt en växande kapsel pågång (peppar, peppar).     Mycket lättare tycker jag att det är att korsa sinningia och kohleria, de tar sig nästan alltid. Där finns istället ett annat problem: självpollinering (fast sällan med kohleriahybrider, de är oftast pollensterila). Alltså att blomman pollinerar sig själv med sitt eget pollen istället för med det jag kommer dragandes med. För att slippa det brukar jag vara lite brutal, som bilden här nedan visar.       Redan när blomman slagit ut (eller till och med innan det) och pistillen ännu ej är fullt utvecklad, tar man bort pollensäckarna och gärna så mycket man får bort av själva blomman. Sedan är det bara vänta på att pistillen rätat ut sig och dess märke vuxit till sig. Är man osäker är det bara att pollinera försiktigt flera gånger.   Ok, då fortsätter vi med det jag korsat och fått för resultat:     Mamma: Sinningia 'Baby Blues'   Pappa: Sinningia guttata   Alla frölingar såg likadana ut i växt och blomma. Har dock sparat två för att se om de fortsätter utvecklas lika under deras tillväx. Efter tre år är den ena plantan mycket kraftigare än den andra, men jag låter dem växa på ett tag till, så får vi se. Så här ser den ut:     Färgen på denna och dess avkomlingar verkar lite instabil: ena stunden är de mörka, sen blir de ljusa. Vet inte riktigt vad det beror på, det troligaste är ju att det är ljuset.   Mamma: Sinningia 'Baby Blues' x S.guttata Pappa: Sinningia speciosa-hybrid   Först mina två favoriter ur den här korsningen:   'Grynet' kallar jag denna.       Den här har inte fått något namn, måste se hur hon artar sig först. En långsovare är hon iallafall: från tidig höst till senvår ägnade hon som knöl. Inte var knölen så stor heller, så jag var inte säker på att hon skulle vakna igen, men nu har hon fått små musöron. Kan i efterhand berätta att den aldrig växte ifrån de där musöronen, utan knölen skrumpnade och dog.